Steg 1. Förklara konceptet
I de flesta situationer som har med samhällsförändring att göra finns det en kamp mellan de som vill förändra och de som inte vill det. Å ena sidan, det finns personer som är aktivister och vill för ändra – de som inte bara tycker att förändringen är bra men också går till handling för att den ska bli verklighet. Å andra sidan, så finns det aktiva motståndare som anstränger sig för att det inte ska hända.
Som aktivister fokuserar vi oftast på d essa två grupper – fastän d e flesta finns någonstans däremellan. Samhällen (både lokalt och nationellt) består av en massa olika grupper som kan placeras på ett spektrum från de som håller med dig mest till de som håller med dig allra minst. Ett alliansspektrum gör detta faktum tydligt.
Målet med en spektrumanalys är att hitta olika människor – eller specifika grupper av människor – i varje kategori, och sedan utforma taktik och aktioner för att flytta dem ett snäpp åt vänster.
Steg 2. Fördelarna med verktyget
Goda nyheter: i de flesta kampanjer är det inte nödvändigt att vinna över meningsmotståndarna. Det enda som behövs är att flytta tårtbitarna i mitten ett snäpp åt ditt håll.
Detta är viktigt. Om vi skulle flytta varenda tårtbit ett snäpp så kommer vi antagligen att vinna, även om våra aktiva motståndare inte rör sig en millimeter. Det betyder att vårt mål inte är att övertyga motståndarna att avskaffa sig själva, utan se till att få resten av samhället i rörelse för att stoppa dem.
Aktivister tror ofta att de måste få över alla på sin sida, vilket gör att uppgiften känns hopplös, eller att vi måste förändra makthavarna eller de som aktivt motsätter sig förändring – vilket återigen framkallar en känsla av hopplöshet. När vi istället tar en optimistisk attityd inför mobiliseringen så är det lättare att få med folk på tåget.
Ett alliansspektrum påminner oss också om att det behövs många olika roller i rörelsen. Aktioner når olika platser i spektrat, och det finns flera sätt att påverka från att lobba politiker till att demonstrera på gatorna.
Verktyget hjälper också till att utvärdera vårt arbete. Har vi lyckats flytta någon kategori människor åt vårt håll? Annars kan det vara läge att förändra sin strategi.
Steg 3. Fyll i tabellen
Verktyget är också användbart för mindre grupper. Se till att fylla i tabellen i lugn och ro, och skriv in specifika människor och grupper. O bs: du måste vara specifik för att det ska funka!
“Allmänheten” är till exempel en för bred kategori som inte går att nå, och att ha med en sån grupp kommer att påverka din strategi negativt. Identifiera istället specifika grupper – såna som har ett telefonnummer eller en adress – eller en grupp du kan gå på möte hos, eller som har en ledargestalt du kan prata med. Fundera på specifika individer, både de som har politiskt inflytande men också lokala eldsjälar och andra med social inflytande.
Step 4. Kolla in lärdomarna
Reflektera och fundera på vad ni lärt er tillsammans i gruppen. Kanske kommer ni fram till att ni behöver researcha mer. Eller så blir det intressanta och viktiga debatter om var vissa personer ska placeras i tabellen. Andra lärdomar som kan dyka upp:
● Det är en stor vinst om du kan få en grupp meningsmotståndare att istället bli neutrala
● Det är en stor vinst om du kan få sympatisörer att bli aktiva i frågan
● Du behöver vanligtvis inte flytta de aktiva motståndarna för att vinna, men det kan påskynda processen
● Verktyget kan identifiera vad du behöver veta mer om, saker som behöver mer research
● Det kan visa att vi behöver titta på många olika människor: de som direkt påverkas, de som själva tycker att de är allierade till din sak och makthavare (politiker osv). Alla dessa kan spridas ut över spektrumet. Att se vidden av detta kan hjälpa till att skapa fokus i organiseringen.
Notera vilka tårtbitar som din grupp vet mycket om – och vilka ni vet lite om. Det visar vilka ni borde träffa för att få veta mer om just den delen av spektrumet. Gör en plan för hur ni kan nå dem.
Till exempel ville jordanska kollektivtrafik aktivister involvera busspassagerare, men visste inte hur. Så de började hänga på busstationer och åkte runt med bussarna för att samtala med folk, och höra deras åsikter och insikter.